Ibland undrar jag varför jag håller på. Med hästar, med ridning, med hoppning. Hade hopplektion idag i Härnösand och den häst jag rider där är Blommans motpol. Hoppar förvisso alltid och är ärlig på lägre höjder och det gillar jag. För några veckor sedan hade jag kommit över den här negativa ruljansen i mitt huvud och såg fram emot att få hoppa. Älskar det. Men så förra veckan fick vi några stop och jag skyllde på att jag var trött, den här kvällen fick vi också några stop och jag börjar genast att tänka negativt. Förut har det varit lite "shit, nu kommer jag i obalans - ramlar jag av? kraschar vi? fan vad jag är dålig!", idag var det verkligen tillbaka till noll igen och "fan, nu stannar han!" och sen blir jag så förvånad när han hoppar att jag på grund av det kommer i obalans.

Vad det hämmar mig att jag tänker negativt.

Sen slog det mig. Jag rider, hoppar, för att jag älskar att utvecklas. Att våga rida, hoppa, hoppa högre än kryss och studs. Jag vet att det är lite (mycket) vånda över hela situationen, men att det är så skönt, härligt och fruktansvärt roligt att se utveckling. Jag älskar det samtidigt som jag hatar de här tillfällena när jag är så negativ och rädd/osäker. Vad gäller hästen jag hoppar i Härnösand så kom den här insikten på hästryggen med honom, när jag insåg att alla hästar är indidivder precis som oss människor och att det krävs olika ridning på olika hästar. Att det här kommer att få mig att utvecklas. 

Pojken behöver ett rejält påskjut med sätet - Blomman en lättare rumpa eftersom jag ännu inte hunnit vänja mig vid hennes naturliga påskjut ännu. Jag red Pojken som jag rider Blomman och då är det inte konstigt att han stannade. Tidigare har jag bara ridit på och tänkt att han åtminstone hoppar, men då har jag också suttit och ridit honom på hans sätt och därför har det alltid fungerat. Med Blomman är jag fortfarande i en "lära-känna"-fas, men vi känner åtminstone varandra så bra att vi inte behöver vara särskilt osäkra på varandra.

Tänk när jag kan rida henne med lite mer pondus och självkänsla - fan vad bra allt kommer att bli!