Premiärtur slutade med hopp och studs, samt en flygtur rakt ned i backen. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad som hände. Vi skrittade ut och Blomman var lugn och harmonisk, gick med sänkt huvud och verkade inte reagera på något alls. Skrittade på långa tyglar tillsammans med Lollan och när vi nästan nådde slutdestination och skulle vända stog någon med en motorsåg igång vilket fick båda hästarna att bli något spänd.

Det kom en bil och vi red in på en liten mötesplats och skulle fortsätta framåt ändå, dock tror jag båda hästarna stressade upp sig för Blomman studsade på stället och jag damp ned i backen. "Fan, nu springer hon hem!" han jag tänka innan jag nådde marken. Var snabbt upp på benen för att hinna få tag i henne och det gick utan problem. Fick tyvärr promenera hem eftersom jag dels är osmidig och kommer inte upp utan pall, men dels också för att mina knän inte pallar den vinkeln.

Det gick en del tankar genom huvudet på vägen hem. Det kändes inte som att det var motorsågen hon var rädd för, snarare att det blev obehagligt med en obalanserad Josefine och för hård hand i munnen. Jag försökte att analysera varför det blev som det blev och ringde till Å för att få diskutera händelsen. Hon menade på att Blomman ibland kunde bli lite så och att det då är bättre att trava på för att få henne att tänka på annat. Problemet med mig är dock att det sitter i en hel del från en allvarlig ridolycka jag var med om för väldigt många år sedan.

Jag vet faktiskt inte om jag vågar trava på några steg i en sådan situation med rädsla för att hästen skall dra järnet och att jag då tappar kontrollen på en häst jag uppenbarligen inte klarar av. Nåväl, hon var hur lugn som helst på hemvägen och jag satte upp när jag kom hem och då var det inga bekymmer. Hon kändes lugn och harmonisk i boxen det gick bra på alla sätt. I morgon planerar jag att rida själv för att se om hon är lugnare då, när det inte är någon annan häst med. Självklart planerar jag rutten tillsammans med andra och ser till att hålla kontakt med dem före och efter, OM det skulle hända något.

Har pratat med Rid-Hitler som i vanlig ordning tycker att jag inte ska använda min hjärna så jäkla mycket till onödigheter. Och visst, jag håller med henne, se bara hur min hjärna gick på högvarv när jag precis köpt Moro - hur det gick sen. En riktig drömsaga. Dock vill jag bara förstå vad som hände för att undivka att vi hamnar i samma situation igen, om den situationen nu uppstår.