I mitten av Moro-tiden fick jag rådet att ropa något uppmuntrande och kärleksfullt till honom för att få honom att känna igen mig och min röst. "Hej älskling!" eller "Hej gubben!" var några av de fraser som användes flitigt och från början kändes det bara så löjligt. Jag har sedan Blomman kom fortsatt på samma linje men endast ropat "Hej gumman!" eftersom att kalla henne älskling så här tidigt bara vore falskt och värdelöst.

Idag, den fjärde dagen fick jag ett brummande svar tillbaka ochh det kändes så mysigt! ♥

Jag satte mig på en snöhög i hagen när hon vände på klacken och gick, vill inte jaga runt henne och tillslut promenerade jag runt och sparkade på någon snöklump och sjöng Lady Gaga's Alejandro för mig själv i högan skyn. Blomman stod och tittade ut över isen där 6-7 stycken skoterförare höll låda, när hon sen inte gjorde det tog jag några steg framåt för att se hur hon reagerade och då kom hon direkt till mig. Vi gick in och hon var förstås lite orolig över vart de andra var, men ändå var hon mycket lugnare än tidigare gånger och det märks att hon börjar känna sig något mer hemma.

Borstade av henne och satte på diverse skydd, fortsatte att sjunga lite för att komma ihåg att andas och sedan var vi färdig för en ridtur. Nervös från dagen innan som slutade med en Josefine på backen hoppade jag upp efter många om och men, sen skrittade vi iväg. När vi kom in på en relativt bilfri väg travade vi lite och det märktes att hon var på hugget, stackarn har inte fått göra av med den energi hon är van att få göra av med. Dels i hagen men dels också med Å på ryggen.

Allt var frid och fröjd tills att vi red hemåt, då kom givetvis tre skotrar upp bakifrån och jag kände mig spänd och Blomman i sin tur blev spänd. Försökte att fortsätta på lång tygel och proade henne och det gick bra, vinkade åt skoterförarna att de var tvungna att ta det lugnt. Tillsist var de ändå bara 5-6 meter ifrån oss och då vände hon upp och stirrade på dem, kändes ändå relativt lugn. Jag ropade åt dem att jag skulle rida in på en anslutande väg så att de kunde åka förbi, bara de tog det lite lugnt innan dess.

Gick superbra! När vi började att skritta igen pustade och frustade både jag och Blomman, så jag antar att det var en del spänningar i våra kroppar som släppte. Ingen flygtur idag alltså vilket jag ser som ett stort plus. I morgon får vi se om jag hinner rida, jobbar nämligen 13 timmars natt nu måndag och 12 timmar tisdag. Planerar att åka ut och mocka direkt på morgonen för att sedan åka hem och sova. Känner jag mig pigg runt 14-tiden så tänkte jag nog åka ut och rida en sväng i en snöfylld paddock.

Uppdaterat: Eller nej, nu tänkte jag mig inte för... Tror inte jag vill rida i en snöfylld paddock där det antagligen är både tungt och vass skare. Om jag hinner får jag väl helt sonika rida ut en sväng i morgon också. Torsdag eller/och fredag tänkte jag bege mig till ridstadion och rida av henne lite där. Hade dock varit skönt att få rida i paddock i morgon eftersom jag inte känner mig helt säker med henne ännu.