Igår var vi alltså iväg på ridstadion med Blomman, som skötte sig klanderfritt. Tog med mig Hitler som dagen till ära fick rida också, vaknade på morgonen och skulle gå ned för trappen där jag höll på att stupa rakt ned för den när jag satte tyngden på högerbenet. Min avsittning lämnade några spår i form av brutala blåmärken och viss ömhet, i kombination med träning på torsdag så måste det ha blivit någon nerv som kommit i kläm. Detta tog jag förstås aldrig upp med Hitler eftersom hon inte vill höra mitt gnäll, så jag sa bara att hon fick rida.

Så här såg det delvis ut:







När vi skulle lasta hemma på stallbacken testade hon några gånger för att sedan gå direkt på. Inga krusiduller. På plats inne på ridstadion tittade hon sig intresserat omkring och var nyfiken på vad som hände, väl inne i ridhuset var det som om att hon aldrig gjort något annat. Kändes riktigt bra och när vi avslutade och skulle åka hem tvekade hon för en tiondels sekund, men gick sedan direkt på.

Skönt.