Min älskade gosse!
I morgon åker jag direkt på morgonen för att titta till honom igen, ser det inte sämre ut (vilket jag inte tror) så ska jag ut och skritta honom på marsch. Han är ju lite speciell min gosse, som antagligen är en reumatisk pålle och han behöver specialbehandling då och då.
Ikväll var han jätteduktig och stod lös i gången, han stod helt stilla och vi övade lite back och andra grejer som han svarade väldigt bra på. Kan inte annat än att älska honom, han är bara bäst helt enkelt!
Prins charming fortsätter att imponera
Prins charming var så duktig, rena rama klippan helt enkelt och dottern pustade så småningom ut, hon tyckte att det var fasligt högt att sitta på honom. Tidigare har hon bara ridit Klöver och han är ju en mellanstor B-ponny, så visst var det lite skillnad.
Idag ska älskade Sessan komma och rida Moro, behöver lite hjälp att bena ut några saker och den som kan hjälpa mig bäst då är ju förstås Sessan.
Min snygga polack!
Världens bästa Moro!
Klubbtävling
Debutant klass 1,50 cm
Ok, i själva verket så hoppade jag hela 50 cm banhoppning med Moro idag, en liten clearroundtävling med sex (eller åtta) språng. Jag valde dock att ta den korta rundan eftersom det var vår första "tävling" där jag var dönervös över själva grejen att hoppa bana. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så ville jag inte behöva tänka på höjden och det behövde jag inte alls göra. Vi tog oss runt felfritt i ett lugnt (alldeles för lugnt) tempo och jag har sådant jag måste finslipa på såklart.
Moro var antagligen bra mör från gårdagens gymnastiska övningar med Eva och själv känns det som att jag är på väg att bli sjuk. Det var alltså inte den bästa kombinationen men huvudsaken är att vi tog oss igenom banan med lätthet, efter sista hindret tyckte jag att det kändes lite väl kort och ville nästan hoppa språng sju och åtta också.. Vi avslutade dock och det var nog lika bra, när jag och Överste Morr hade beställt mat eftersom vi var döhungriga så tror jag att jag hade lite febervarning där ett tag.
Här är ett litet videoklipp från våran "debutering" som Sessan filmade:
Extraträning med Eva!
Nåja, det gick i alla fall bra och i morgon är det dags för vår första "hopptävling"! Jag har vågat att anmäla mig till en klubbtävling som Timrå anordnar och jag ska hoppa den otroligt höga höjden på 50 cm! Det blir bra det, är så nervös inför hela grejen så höjden ska vara det minsta problemet anser jag.
Godnatt!
Till världens bästa PrinSessa!
*~~*~~*~~*~~*
En uppmuntran till min kära Sessa är också nödvändig, tror hon är lite ledsen över en viss människas agerande på sistone! Hon förtjänar all kärlek och uppskattning för all tid och engagemang som hon alltid lägger ner! Utan henne hade jag antagligen varit galen nu, men jag älskar Moro mer än någonsin och det är tack vare henne! Utan all hjälp och engagemang hade vi aldrig varit där vi är idag.
Tack för att du finns! Du är bäst!
Hej och hå!
Hoppas, hoppas att det finns möjlighet till träning varje vecka snart!
Nej, jag är inte bitter.. Eller?
08.40 behagade morgonansvarig att komma dit, då hade jag redan släppt ut hästarna och fixat det som inte var mitt ansvar idag. Jag uppfattades antagligen som ganska sur och kort i tonen, hade inget vettigt att säga människan för tillfället, som bara pratar om det kalla vädret och hur synd det är om hästarna. Suck. Önskar det fanns någon bättre lösning för min prins, men tyvärr finns det inte det med den möjligheten med 10 minuters skrittväg till ridhuset.
*~~*~~*~~*~~*
Kan i alla fall meddela att Moro ser bra ut igen, var antagligen en liten sträckning på årets kallaste dag som orsakade den "orenhet" som han uppvisade i tisdags. Överste Morr skulle rida och då ser jag att han rör sig något annorlunda än vanligt och ber henne byta varv, varpå hon frågar om han är halt. Jag hinner inte ens öppna munnen förrän en medelålders (?) kvinna utropar "Han är halt!!", som om att hon hade väntat på rätt tillfälle, med ett efterföljande "Han går inte rent!". Jag svarade inte ens, tycker det är så typiskt jäkla klantigt och otrevligt att kasta ur sig något sådant till en okänd människa och häst. Lite besserwisser i hennes ton där som jag inte uppskattade, för man kan faktiskt uttrycka sig på annat sätt. Kanske lite mer; "Ja, han ser halt ut!" eller "Han ser inte ut att gå rent!".
Är det bara jag som irriterar mig över sådant?
Framförallt irriterar det mig då det oftast går ett sådant tissel och tassel mellan hästfolk (eller möjligtvis hos de flesta) när det blir något liknande. Såg genast hur hon stod i stallgången och viskade, samtidigt som hon nickade mot oss. Är det inte typiskt?
Min prins!
Nu är det godnatt, måste verkligen plugga i morgon!
Fattaru galoppen eller?
Trots att jag måste plugga så känner jag att man hellre måste blogga om den reflektion som slog mig idag på den lokala hopptävlingen på THSF, alla som red hade en häst som fattade galoppen direkt. Bokstavligen talat. Det där har jag problem med, kanske försöker jag för mycket? Antagligen blir jag så "stressad" över situationen och ger inte tillräckligt tydliga hjälper till Moro, hade samma problem med Kulla som jag aldrig kände mig riktigt bekväm i. Just nu är det lite travbane-upplopps-trav på Moro alldeles innan galoppen (ok, något överdrivet), och ofta fattar han helt fel galopp.
När Överste Morr red på Färsta för drygt en vecka sedan hade lektion för Gittan förklarade hon ur ett riktigt bra perspektiv på hur man ska tänka och göra med höften. När man ska ta ett steg ned i en trappa måste man skjuta fram höften och liksom lägga över vikt på det ben/den höft som tar det första steget ned. Det är samma princip när man skall göra en galoppfattning, höften ska fram och ned i det skedet men det har inte riktigt fungerat för mig. Jag tror dock att ett stort problem är att jag inte kan sitta ned riktigt, tror att jag spjärnar emot lite med tårna. Får försöka konsultera med Eva på fredag, och fram tills dess öva!
Hittade ett klipp på youtube på en tjej som tränade galoppfattning från skritt, och det är någonstans dit jag vill komma. När jag ger tydliga hjälper och Moro är lyhörd och fattar rätt galopp direkt:
Ridpass i ridhuset
Jag lär mig nya saker hela tiden, fast ibland måste jag lära mig de här nya sakerna fyra, fem gånger innan det verkligen sitter. Förra gången vi red i ridhuset fick jag ju som sagt lite hjälp av Helen och det var något jag tänkte på idag, tycker att vi kämpade på hyffsat bra i skritt, trav och så småningom också i galopp. Att "dressyrrida" är inte enkelt, åtminstone tycker inte jag det, men jag försökte att tänka på det hon då sa till mig.
Tycker att det mesta funkade fint, men allt sitter givetvis inte ännu, poletten för hur Sessan menar när jag ska stödja upp yttertygeln lite till och låta honom komma fram mer med baken måste trilla ned först. Självklart förstår jag i teorin hur hon menar, men i praktiken vill det inte riktigt fungera ännu. När det skall göras mycket samtidigt så får jag som en liten kortslutning i hjärnan och detta försöker jag att ta mig förbi, men det tar tid. Jag är ju ändå 10% invalid, tack vare den fd. gamle räven på THF, Harald (haha).
Nej, men det är intressant att rida (nästan) varje gång, och när reflektionen över ridpasset kommer så är det extra trevligt. Det är då femöringen äntligen kan lossna! Förutom sitsen och tygeln försökte jag att fokusera på det som vi brukar jobba med Eva, att öppna och sluta, fast det blev bara en sluta i mina försök. Den övningen är extremt svår (för min del) eftersom det krävs flera olika moment samtidigt. Till en början böjde Moro bara på halsen och jag försökte då förstå vad jag gjorde fel, eller snarare vad jag skulle göra för att rida en korrekt "sluta". Som tur är flikade Sessan in lite tips på hur jag måste göra för att få det att fungera, men tillslut så gjorde fick jag till det. Om än i en kort variant!
Ovan: Öppna
(Här får någon gärna förklara för mig, bilden ovan beskrivs som en "förvänd sluta", medan rubriker på bilden säger att det är en öppna. Är öppna och förvänd slutna samma sak?)
*~~*~~*~~*~~*~~*
Anledningen till att jag inte ger dagens ridpass ett stort hurra är för att jag inte lyckades förstå mig på galoppen idag. Moro var som galen och studsade och rusade fram, jag kunde inte förstå varför, men efter några misslyckade försök fick jag förklaringen. Jag måste anpassa mig efter individen, när Moro blir trött tar han givetvis chansen att komma undan arbetet, det kräver att jag tar ner handen och visar vägen på så vis. Han studsade och slängde med huvudet, jag stod på tå för att själv inte studsa så mycket. Ja, åtminstone tror min hjärna att det är det bästa sättet att ta sig igenom en sådan serenad. När vi sedan kom igång och jag blandade tips från olika delar så gick det genast bättre, då vat galopparbetet fint och han pustade och frustade.
Jan Brink håller andan, VEM var det som red på THF idag?!
Helen förklarade så här; Nu när du rider så rider du som i en hoppsadel, du drar upp knäna och då faller du framåt. Att rida i en dressyrsadel är inte samma sak och måste tänka på att komma ner djupt i den. Ner med hälarna och sträck ut benen så långt du kan, höj händerna och tänk att du har en badboll mellan dina händer och din mage. Upp med blicken och fram med höften! Du måste ge efter på innertygeln ofta, och tänk hellre uppåt framåt, framförallt i volten där du vill göra tvärt om, nedåt bakåt. Tänk på vikthjälperna! Dina skänklar skall komma från den övre delen av vaden, inte hälen som gör att du drar upp och ut knäna.
Rätt vad det var så fick jag ett litet schwung och jag tycker att det gick ganska bra ett tag, om än svårt. Det är bara att öva vidare nu så tror jag att det här kommer att bli riktigt fint. Har alltid tänkt att det ska vara samma ridning oavsett om man rider inom hopp eller dressyr, men det är det verkligen inte. På hoppträningarna för Eva så måste jag ned med handen och inte störa honom innan språnget.
Hittade det här korta klippet på Jan Brink och det visar ganska tydligt vad Helen ville uppnå med mig:
Här ser man klart och tydligt hur Jan rider, blicken framåt, skänklarna på plats och när han driver på Briar med benen så gör han det med vaderna. Istället för en drivning med hälen (som jag alltså har gjort och gör) kommer drivningen med hela nedre delen av benet. Samtidigt sitter han helt stilla med sina händer, när han använder dem så är det upp eller ner, där han bara rör handleden. Han skjuter fram bäckenet och är rörlig i överkroppen, han flyter bara med!
Nu är inte mitt mål Jan Brink-klass, men tycker att det var en sådan klockren beskrivning på vad jag ska sträva efter!
Utlovat filmklipp från hoppträning 12/2
Lovade något filmklipp från hoppträningen igår och det kommer här:
Är som sagt fortfarande lite feg, mycket sitter kvar sen när jag hade Kulla och hon alltid bjöd härligt på hindret och i sista stund lade in en grisnit så att jag flög rakt in i det hinder vi egentligen skulle hoppa. Så igår när vi tränade så gjorde jag inte så mycket för att "skynda på" Moro, utan jag lät honom nästan gå i den takt han själv ville.. Det resulterade förstås i den där lilla "vägringen" som uppkom för att det verkligen gick i slowmotion över första hindret så att vi helt tappade fart till det andra. Efter det använde jag mina skänklar åtminstone lite mer, men inte tillräckligt, det ser jag på de filmklipp som togs av Överste Morr igår.
Det klipp som jag visar ovan är ändå ett av dem bättre..
Hyllningsblogg till Eva H
Har hopptränat för Eva Hägglund idag och det var i vanlig ordning så roligt!
Kommer att bjuda på lite filmklipp senare, men min hästskötare/kamerakvinna/slav håller på att lägga upp det på youtube precis i detta nu. Själv ska jag se på film tillsammans med min man alldeles strax, var in på 7eleven och köpte den omtalade drömsemlan med Överste Morr, som köpte en chipspåse (skräll!!). Var ganska hungrig vid den tiden, så det slank med några chokladbitar, samt att jag på OKQ8 i Söråker köpte en trocadero. Och en chipspåse. Suck. Viktväktarmat? Hoho-jaja... Efter lite mat i magen är jag i vanlig ordning INTE sugen på något alls, förutom semlan då förstås.
Nåja.
*~~*~~*~~*~~*~~*
Hoppträningen då? Jo, jag var riktigt nervös inför den måste jag säga. Är som sagt väldigt feg av mig och om min älskling är lite seg gör jag inte mycket för att skynda på honom.. Detta visade sig genom ett språng i slowmotion som innebar en "vägring" (haha) på efterföljande hinder. Sen gick det ganska bra, men tanken "nu vägrar han, nu vägrar han" eller "nu ramlar jag av, nu ramlar jag av" fanns där ganska precis hela tiden tills mot slutet då jag började lita på oss. Älskar Evas träningsupplägg, hon är verkligen bra på att utveckla oss ekipage och hon lägger fokus på grundridningen.
Tycker att vi utvecklas, och både jag och Moro tycker att det är roligt! Det märker jag på både honom och mig, speciellt då jag bad Eva om att få hoppa en gång tills, trots att vi skulle avsluta träningen. Hihi
(Ok, det blev inte så mycket hyllningsblogg, men ändå)
Lonley rider today
Red i all min ensamhet idag, hade dagen till ära bestämt mig för att rida i den nyinköpta dressyrsadeln och jag kan bara säga som så att jag är jäkligt ovan. Såg säkert ut som en stel pinne, vilket jag också kände mig som, när jag började att rida. Har tidigare berättat att jag försöker att tänka på längden på tygeln när jag rider och jag tycker att jag gör framsteg där, men idag var det som att börja om på noll, fick rida på halvlång tygel för att känna mig någorlunda avslappnad. Förutom det försökte jag att verkligen sitta ner i trav och galopp men även där var jag ur form (vilket jag förvisso varit när jag ridit i hoppsadeln också), men ibland kände jag gunget om än kort.
I morgon är det vilodag för oss, har fullt upp. På torsdag tänkte jag skritta ut och eventuellt trava Moro lite, för på fredag är det dags för hoppträning för Eva igen! Har tvingat med mig Överste Morr som standin för Sessan som eventuellt också ska vara med, tanken är då att hon ska filma lite och att jag förhoppningsvis kan lägga upp något på bloggen senare.
Är redan nervös men full av förväntan, Moro har varit riktigt fin på sistonde!
Är så stolt!
Idag var det tänkt att vi fyra i elitgänget skulle träffas och rida tillsammans, två av dem bangade dock. Den ena på grund av hennes dåliga rygg och den andra på grund en pågående förkylning som gjorde att hon var tvungen att stanna hemma inför jobb senare på eftermiddagen. Synd att de inte var med, för både jag och dressyrryttarrinnan bjöds på "Aha"-moments av olika slag och jag kände mig galet glad. Till en början kände jag mig väldigt uttittad av en person som satt på läktaren, hade lite svårt att fokusera då så jag red bara på framåt och försökte slå bort tankarna om den personens eventuella tankar om oss.
Galopperade igång och tycker att det gick relativt bra, fångade upp honom lite och plötsligt kände jag baken på honom. Han satte under sig riktigt fint och galoppen kom verkligen bakifrån, galopperade ut på spåret och vidare snett igenom ridhuset. Tyckte att det kändes så bra att jag tänkte att jag skulle prova mig på ett galoppombyte, och Moro tog den nästan direkt! Woho! Saktade av till trav och sedan skritt, när dressyrryttarrinnan också saktat av ropade jag: SÅG du? Han gjorde ett galoppombyte!!
Fick sedan lite hjälp med galoppen, tycker att det fungerade finfint i vänster varv, men i höger var det lite jobbigare. Däremot kände jag verkligen när det blev förändring och fick efter ridpasset en riktigt bra förklaring till hur och varför det blir som det blir ibland, och vad man kan försöka att ändra.
Det här är en dag då jag verkligen inser varför jag tycker det är så roligt med ridning och min älsklingspolack och prins! Framstegen!
Tillsammans med en del av elitgänget ;)
På dagens schema stod förstås ridning, denna gång tillsammans med Sessan och Maria. Hade tänkt att plocka fram bommar, men jag var inte så sugen på att dra fram några så vi skippade det. Red istället på och fokuserade på få Moro rak, och det gick väl ganska bra. Flyttade baken typ två steg ibland med relativt gott resultat även där, jag har lite svårt att känna sånt där men jag lär mig för varje gång. Extra nöjd var jag över galoppen idag, dock inte galoppfattningarna som fortsätter att vara något springiga. Tyckte att jag fick honom i riktigt fin form (!), även i galoppen och allt kändes lugnt och harmoniskt.
Jag har lärt mig att känna efter på ett helt annat sätt om stiglädren är något ojämn, och när Moro skjuter ut bogen och lite sådant där annat smått som jag inte hade en suck att känna tidigare. Det är bra! Det sker utveckling hela tiden! Nu längtar jag bara till nästa fredag så att vi får hoppträna igen, ser fram emot det! Jag tror att Moro också tycker det är roligt, och det ska bli spännande att se hur det kommer att fungera när jag och Moro blivit lite mer rutinerade. Tycker han är riktigt trevlig, men som alltid annars ganska slug när det gäller sådant som att komma undan arbete.
*~~*~~*~~*~~*
Ikväll blir det restaurangbesök och Snabba Cash på bio!
Överste Morr insisterar på att bjuda mig efter min födelsedag TROTS att jag redan har fått så mycket av henne. Nu är det ju jag som ligger i skuld till henne, inte bra... Men bara därför ska jag välja det allra dyraste från menyn, nästa gång då det är min tur att bjuda, då åker vi på donken eller något annat billigt. Har hon tur kan jag bjuda på en MacFlurry till efterrätt! Mohahaha!
Go Eva, go Eva!
Jag lär mig så mycket när jag rider för Eva och idag var det definitivt inget undantag. Vi var sju ryttare i olika åldrar med hästar i olika storlekar som tränade idag och fokusen låg på lydnad. Det är så roligt att känna framsteg hela tiden och jag måste säga att jag var lite lättad över att det var travhoppning i de allra flesta övningarna i och med min avramling i söndags. Kände mig trygg med det och att sedan se att vi faktiskt kunde sakta av efter hindret till både skritt och trav var skönt, det gör mig lite tryggare inför framtiden eftersom det kommer att att komma övningar med galopp som den naturligaste gångarten in på hindret.
Det jag tycker är så bra med Eva är att hon verkar ha tänkt igenom sina övningar, jag tror och hoppas att vi kommer att följa en röd tråd och bygga på det även fortsättningsvis. En annan grej med Eva är att hon verkligen kan läsa av ryttaren, ge bra råd därefter och peppa på rätt sätt. Det är precis det som jag behöver, grundarbetet är definitivt det viktigaste i ridningen och det tycker jag att hon lär ut på ett bra sätt.
Jag får känslan av att hennes upplägg är så att vi jobbar på med grunden, håller oss på dryga 60-80 cm i höjd för att sedan när vi är tävlingsredo kunna gå ut och hoppa en bana på 1,0 m-1,2 m om vi skulle vilja det. Förstår ni min tanke? Inte för att jag skulle gå ut och hoppa den höjden, men grundridningen ska gå ut på att man ska kunna klara den situationen. Tycker nog jag i alla fall!
